Psykolog Eva Lyberg AB

Wow! Vilket gensvar! Tack alla ni 72 som känt in och svarat på frågan: Vad är anknytning, för dig? Med ett ord som svar. Här är resultatet! Läs långsamt och känn vad som händer i dig när du tar in orden som följer. Hur du berörs. Drivkraft. Relationer. Livet. Sammanhang. Närvarande. Samspel. Värme. Närvaro. Livsviktigt. Närhet. Närvaro. Kärlek. Tillhörighet. Tid. Känsloband. Band. Trygghet. Förutsägbarhet. Tilltro. Harmoni. Tillit. Kontakt. Livlina. Balans. Mothering. Liv. ...Känslor. Samhörighet. Känsloband. Relation. Ro. Bemötande. Hamn. Jag har nu lottat fram en vinnare av er som lämnat bidrag på Insta och Facebook. Priset är min nyskrivna bok om anknytning och samspel (smakprovs-länk i bio). Och vinnaren är: ................... ZANDLEREZZA! Stort grattis och tack till dig och er alla som bidrog! See more

Finaste du som är mamma. I hjärtat till barn som är här, som du längtar, som varit hos dig men inte längre är. Mina tankar är varje dag hos dig. Jag vet så mycket om vad du är och vad du bär. Jag vet så mycket om känslorna av otillräcklighet. Själva mamma-ordet bär en föreställning om något som ska vara på ett visst sätt. Men är helt inkompatibelt med ord som BRA eller PERFEKT. Vi lär oss att det räcker att vara tillräckligt bra. GOOD ENOUGH. Men hur ska vi veta det? Om vi ...är tillräckligt bra? Finns liksom inget facit. Mina barn är stora barn men jag undrar fortfarande. Om de kämpar med något, är det är för att de inte har fått det de behövde från mig? Om de kämpar med något, när ska jag kliva fram,kliva in och när ska jag avvakta, i ett rum av kärlek och tillit till att vissa saker behöver de reda ut själva? Inser att jag inte kan veta om jag varit eller är TILLRÄCKLIG BRA. Kanske ska vi helt enkelt göra slut med tillräcklighets-ordet kopplat till mamma-ordet. Särskilt eftersom de allra flesta mammor idag är så galet ensamma i sitt mammaskap. Så kanske otillräckligheten handlar om att hela den aktuella livssituationen under hela föräldraskapet för de flesta är helt otillräcklig i förhållande till hur mycket energi och tid det behövs för att ta hand om barn. Ändå gör du det, jag det, vi det. Så gott vi kan, dag efter dag, år efter år Idag vill jag bjuda in till ett möte med dig själv. Där du lyssnar till hjärtats längtan för dig, som mamma. Lyssna till vad du från hjärtat önskar dina barn; ofödda, levande eller döda. Känn hur mycket kärlek ditt hjärta håller i den önskan. Lyssna sedan till vad du från hjärtat önskar och längtar för dig själv som mamma. Även om din önskan är ogenomförbar, omöjlig så har du rätt att önska och längta! Finaste du som är mamma. Se från ditt hjärta på dig själv en liten stund. Med ömhet och medkänsla, som om du med en varm, inre mammas blick ser på dig själv. See more

Förlossningstrauma och anknytning. Hur hänger det ihop? Jag börjar med att sortera vad som är vad. 1) ANKNYTNINGSSYSTEMET hör till barnet, hur ditt barn knyter an till dig. Det är medfött, intuitivt. Din bebis gör allt för att visa dig när hen känner sig orolig, behöver vara nära. 2) Ditt föräldrasystem är OMVÅRDNADSSYSTEMET, även det intuitivt och medfött men också påverkat av sånt du varit med om. T ex om förlossningen var traumatisk för dig, om du lider av PTSD. *** Det ...som hände om du upplevde att förlossningen var traumatisk är att du blev överväldigad av rädsla, utan att kunna fly eller fäkta. Kanske kändes det som allt i dig stängdes av, som du gick in i en bubbla, en overklighetskänsla. Om du nu har PTSD är du kvar i det läget, fast faran för länge sen är över. Som om dina känslor och kroppens signaler är avtrubbade. Som ett filter mellan dig och allt annat, inklusive din bebis. Så du känner inte kärlekskänslorna. Märker kanske inte de subtila signalerna när ditt barn börjar hamna i obalans, så att bebisen hinner bli mer uppvarvad innan du märker något inte är bra. Eller är konstant orolig, alltid vakande över den lilla, aldrig själv lugn. Så när din bebis signalerar oro triggas du och blir rädd, får ångest. Ditt omvårdnadssystem har svårt att hitta läget av att vara den lugna, trygga. Kanske blir det svårare att lugna din bebis som också kan känna av din oro och blir mer svårtröstad. Om den påfrestande dansen mellan en lätt-triggad förälder och en liten orolig bebis varar en längre tid blir det utmaningar, både för förälderns omvårdnadssystem (känslan av att kunna vara den trygga basen) och bebisens anknytningssystem (tilliten till att kunna bli lugnad och tryggad). *** Vad som behövs? Att du som är föräldern får hjälp att läka, att känna dig lugn och trygg igen. Att det finns fler runt omkring er. Andra vuxna som kan lugna och trygga, både dig och bebisen. Då kommer snart ni två kunna dansa en lugnare, mjukare samspelsdans med varandra. See more

Äntligen kom den! Första recensionen av min nyutgivna bok! Proffsen på Bibliotekstjänst ger betyg 4 av 5 = Mycket bra. Boken är skriven i första hand som inspiration för personal som möter bebisar och deras föräldrar. Men eftersom så mycket av den handlar om det lilla barnets utveckling i samspel med sina anknytningspersoner, om hur föräldrar kan lära känna och förstå sitt barn bättre och om olika utmaningar för anknytningen så är den intressant för alla som är intresserad...e av anknytning och samspel. Blir extra glad över att den beskrivs som lättillgänglig och pedagogiskt skriven eftersom det var ett av mina syften. Att den ska kännas intressant och kunskapsrik men också lätt att läsa. Så nu vill jag fira!!! Jag gör det med att LOTTA UT ETT EXEMPLAR till en av er som följer mitt konto. Din insats för att få en lott är att i kommentarsfältet nedan skriva ETT ORD som för dig känns mest förknippat med anknytning. Helt enkelt; vad är anknytning, för dig? Dubehöver inte uppfinna hjulet, har någon annan skrivit samma som du tänkt så kör ändå. På torsdag kväll drar jag lotterna så på fredag har vi en vinnare. Är du nyfiken och vill läsa ett smakprov? Följ länken i bio. See more

Det du skrev om PTSD efter förlossningstrauma stämmer in sjukt mycket på mig. Jag var helt avstängd och kunde ingenting. Efter att barnet kom mådde jag sämre och sämre och varje gång jag såg mitt barn kände jag smärtan och den lamslående skräcken. Jag blev diagnostiserad med förlossningsdepression men misstänker att jag har PTSD då jag dagar som är tuffare hamnar i en overklighetsbubbla. Jag är extremt lättirriterad och blir lätt utmattad psykiskt. Har du något tips på hur jag borde gå vidare? Jag har kontakt med psykiatrin men de har fokus på förlossningsdepressionen, ångest mm. Ni är många som hört av er efter de senaste inläggen om förlossningstrauma. Imorgon har jag ett kortare Live med fokus på hur postpartumdepression och förlossningstrauma både hänger ihop och är olika saker. Sparar den på IGTV, om du vill titta senare.