MyPhysio

Jag är så himla dålig på att vara skadad. Ja men vem är inte det? Tror jag får höra den här frasen dagligen av mina patienter. Man är frustrerad över att ha ont, och att kroppen inte samarbetar. Kanske har det även tagit lång tid innan man ens accepterat att man är skadad. ... Och tro mig, jag vet precis hur det är både av egen erfarenhet men även efter att träffa skadade idrottare & motionärer dagligen. Kroppen är ditt redskap. Och det är frustrerande när den inte fungerar som man vill. Men Jag tror man någonstans måste vända på det, se på din skada med lite andra ögon, försöka lära sig något av processen. En skadeperiod kommer förhoppningsvis lära dig lyssna på kroppens signaler bättre , om du är mottaglig för att lyssna när den viskar, inte bara när skriker och blinkar med att varningslampor och tvärnitar pga soppatorsk. Skadeperioden kommer förhoppningsvis lära dig förstå varför & hur skadan uppstod och hur du kan träna smartare i fortsättningen. Att Förstå vad som gick snett den här gången & rätta till det i tid framtiden. Hur du kan undvika att överlasta en kroppsdel igen. En skadeperiod är en läroprocess där du lär dig hur just din kropp funkar, vart bristningsgränsen går och hur hårt du kan träna i förhållande till återhämtningen. Ju mer du lär dig om din egen kropp, ju mer du samarbetar med den, ju snabbare går processen att komma tillbaka starkare. Starkare än någonsin. @vasterasirstadam @vasterasirsta_hf @llinajjohanssons_foto

Ställer vi inte orimligt höga krav på vår kropp utan att ge den tillräckligt med förutsättningar? Den är för tjock, för smal, för stora öron, men för liten mun, för liten rumpa, för stor rumpa, Abs eller inga Abs , ja ni fattar. Tänk er en relation där den ena parten bara kräver en massa och har sky höga förväntningar medan den andra aldrig har en chans att leva upp till dessa krav hur mycket den en försöker. Det blir en ganska trist & troligtvis kortvarig relation, eller...hur? Att jämföra sig eller sträva efter att se ut som någon annans kropp är en - never ending story - eftersom vi alla ser genetiskt olika ut. Att istället för att vilja ändra sin kropp utefter säsong & passa in i något beach body ideal lär också bli jäkligt tröttsamt i längden, Kanske det är bättre & framförallt mer hållbart att börja förändra sin inställning istället? Inom idrotten finns det så många killar och tjejer som försöker prestera inom som sport men samtidigt försöker passa in i något ideal om hur man borde se ut. Många är rädda att äta, för man är rädd att bli för stor eller för tjock. Man nallar alltså troligtvis på prestationen för man är rädd för att äta. Det konstanta underskottet kommer ju troligtvis göra att du inte presterar som du vill, för kroppen inte får den det behöver, du bli frustrerad, arg på din kropp och så är vi där igenom, beskyller kroppen utan att ge den de byggstenar & förutsättningar den behöver. Jag vet, det är inte så j’vla lätt att ändra sin syn på din kropp. Men försök att börja se din hjärna & kropp som en team, en bästa vän du inte vill vara utan. Utan den ena fallerar den andra. När negativa tankar börjar komma, typ Jag är för tung/stor för att springa tänk istället jag ska börja träna, utifrån min egen nivå för att orka springa. Bryt negativa tankar mot tankar om vad din kropp KAN göra eller ett senaste ögonblick du var nöjd och stolt över vad din kropp klarade av. Ett litet steg i rätt riktning iallafall . @folgerophotography

Älskar känslan av att vara dränerad på energi & fylld med motivation samtidigt. Tack för en helg som har andats Crossfit. Är ju något speciellt att få CrossfitNörda sig med likasinnande. ... Några tankar jag tar med mig: Att ibland träna med andra, eller tävla mot andra som är bättre än dig är såklart en utmaning & sjukt frustrerande emellanåt. MEN det är ju också så du utvecklas. Det blir svart på vitt & ett kvitto på vilket jobb du behöver göra för att nå dit du vill. Och jag är redo att jobba för det. Bring it!

Värderingar, Förväntningar & Träning. Måste jag träna 2 pass om dagen för att det ska räknas? Måste jag ta i så mycket varje pass att jag är spyfärdig? Kan träningen se exakt likadan ut år efter år? ... Såhär, allt det där beror på vilka mål du har med träningen, vart du vill, dina förutsättningar & vilka dina egna förväntningar är på träning. Jag kan tycka det är orimligt att ställa samma krav på sig själv gällande träning om ens förutsättningar förändras. Exempelvis kan inte träningen ta lika mycket plats i ditt liv om du är småbarnsförälder, arbetar heltid och vill ha tid till annat i din vardag, som när du var tonåring, bodde hos dina föräldrar, pluggade osv. Jo det är klart att det kan, men inte utan att uppoffra annat. Det är så lätt att titta på Instagram på andra som tränar och jämföra sig själv & sätta samma förväntningar på prestation & träning på dig själv. Men, var snäll mot dig själv. Även om träningen just nu eller tidigare i livet innebär träning 20h/vecka och matcher varje helg, så kanske träning idag eller längre fram kommer innebära är springa 3ggr/vecka eller att använda din kropp till rörelse utan direkt struktur. Inget är rätt eller fel, dina värderingar har bara förändrats. Var sak har sin tid. Låt träning vara en del av din vardag & följa dig hela livet även om den kommer ta olika stor del av ditt liv i olika perioder. Hur tänker du kring träning, förväntningar och förutsättningar? Foto @folgerophotography , @prepared.programming

HAR VI SMÅ STABILISERANDE MUSKLER RUNT KNÄNA & HUR TRÄNAR VI DEM? Det händer väldigt ofta att patienter kommer in & säger: Jag tror jag behöver träna upp de små stabiliserande musklerna runt knäna . ... Och mitt svar blir alltid densamma: Nej, vi har inga små muskler runt knäna. Eller jo 1 liten rackare som sitter i knävecket som böjer & intåtroterar underbenet. Men som du ser på bilden är alla andra muskler runt knäna otroligt stora & maffiga muskler. Musklerna går också hela vägen mellan knät & höften vilket gör att de påverkar & introducerar rörelser både i höftled & knäleden enskilt men också samtidigt. Hur tränar jag upp stabilitet kring knäna? Jo dels via basövningar såsom marklyft, knäböj, utfallssteg, enbensknäböj osv. Ju starkare dina muskler är ju stabilare blir också din knäled. Upplever du att du gör ovanstående grejer men ändå känner dig ostabil i knäleden skulle jag rekommendera att träna utsida rumpa, dvs Glutes medius. Den muskeln löper från utsida höft till utsida knä och ansvarar delvis för att inte låta knät vackla inåt vid olika rörelser. Värt att påpeka är ju att vi absolut kan träna balansen av knät på ex en bosuboll eller balans platta men det vi egentligen tränar där är inga små muskler utan kontrollen mellan hjärna-muskel & musklerna emellan. Finns förslag på övning om du scrollar ner till inlägget om löparknä. Kommentera här nedan om du vill ha fler förslag på övningar för gluteus medius, så löser jag ett inlägg om det Bild från Ess.Anatomy appen.