M.Ljungquist

Vad är tid för dig? Tid. Har du tid? Tid att ge. Tid att få. Tid tillsammans.... Hur lång tid har du? Hur mycket tid har jag? Finns ens tiden? Vissa begrepp är kanske mest skapat utav oss som människor. Det som har varit har varit. Det som ska komma är ännu inte en verklighet. Jag vet att jag ofta faller tillbaka till tankar på just tiden och vad vi gör med den. Vilka val gör jag och hur förvaltar jag den tid jag har. Idag hamnade jag i ett fantastiskt fint samtal med en kille. Han med en helt annan bakgrund, uppväxt än det jag har. Så många kloka tankar om livet. Rädslor. Drömmar. Religion. Jag tänker att det är sällan i just dessa samtal att det bildas några svar. Lösningar eller strategier. Snarare bildas det mer frågor. Jag hade velat prata med honom hur han ser på tiden. Vad tiden är för honom. Vad är viktigt med tid vad är oviktigt. Kanske är det när livet får sig en knuff i en riktning man inte räknat med som just tiden får nya perspektiv. Framtida, ickeexisterande scenarion utspelas om en framtid som inte är som inte händer just nu. Som inte är nu. För just nu är här. Här och nu. För det är först när tiden är som vi vet hur allting blir. Så vad är tid för dig? Har du tid eller är tiden för kort? Om du hade mer tid, vad skulle du göra då?

Vad är du rädd för? Även om alla känslor är spännande så finns det så mycket av våra andra känslor som är så hårt sammankopplade med just rädsla. Den finns där närvarande i väntan på att agera, skydda och rädda liv. För det är just vad den från början var till för. Rädda liv. Se till att vi inte provade allt nytt utan någon eftertanke. Skyddade vår kropp från yttre förutsättningar som kanske skulle kunna innebära en fara. Skada. Göra illa eller försvaga. Den var en av våra ve...rktyg i att kunna överleva. Rädslan är en känsla som föds ur tanken, speciellt när tanken inte längre stannar i nuet. När tanken vandrar i väg i framtidens oändliga scenarion av vad som kanske skulle kunna hända. Scenarion som ingen än vi själva skapat i vårt inre. Vi har gett de fysiska omständigheterna en mening. Vi har skapat hotet. Vi har skapat en verklighet som för stunden inte är nu. Något som skulle kunna vara. Men är inte nu. Precis som att få materiella saker verkligen betyder något så är det vi själva som ger föremål dess mening. Vi fyller dem med värderingar, känslor och tankar. Minnen om vad som varit. Förhoppningar om vad som skulle kunna bli. Utan våra tankar skulle saken bara vara en sak. Utan någon mening. Utan att skapa några känslor. Bara vara en sak som finns och existerar precis här och nu.

Vad är det som betyder något, gör skillnad och vad behöver du? Jag sitter och ser mig om kring. Alla dessa saker som fyller rummet och fyller livet. Saker som går att ta på känna, klappa och hålla. Är varje sak alla en förlängning av mig. Någon gång har de kommit hit, där vi är precis just nu. Mitt hjärtas rytmiska slag och rummet fyllt av saker fyllda med minnen, funktioner och finesser. Idag har jag funderat kring betydelsen av allt det materiella. Vad är det som betyder nå...got och varför hålla fast vid vissa saker? Vad gör det för skillnad? En del av mig berättade om händelser och minnen, därför och jag kommer ju ihåg när. Kanske att jag på något sätt velat hålla fast i en tid som inte är nu. Minnas stunder fyllda av känslor från det som en gång varit. I en vecka eller två har frasen "du måste stänga en dörr för att kunna släppa in något nytt." Göra plats. Öppna upp. Släppa in. Idag har jag stängt en dörr till ett kapitel. "Projekt Livet -småbarnsåren" har haft sin sista utställnings dag i Hörsta skola och nästa år kommer delar av den visas på andra platser. Skapa nya sammanhang och väcka andras minnen. Vilken upplevelse att få dela alla dessa underbara samtal med alla besökare. Vända och vrida på livet. Dyka ner i samtal om vad är meningen. Meningen med allt. Inte för att jag har några svar men en sak vet jag att i det stora hela så är det inte dom materiella sakerna som betyder något. Inga funktioner och inga finesser är anledningen och meningen med mitt liv. Mitt liv är en del av något större.

"En gång var min högsta önskan att bli mamma. Idag vaknar jag varje dag och att vara mamma är det sista jag vill vara. Jag vill bara få vara jag." Jisses. Helt otroliga små berättelser, ibland bara ord och vissa gånger tagna från ett liv så långt från mitt eget. Allt ni delar med er av gör mig alldeles varm i hjärtat. Dom här orden ovan kan jag så väl känna igen. En tid som nu är för så många år sedan försökte jag själv forma mig in i den rollen som jag trodde innebar att va...ra mamma. En rollförklaring jag fått från samhället mer än ifrån mig själv. Vad är rätt vad är fel och hur ska jag ta hand om den här lilla lilla varelsen och göra honnom till den bästa versionen av sig själv. Jag har ingen aning om mamman som skrivit orden ovan kände samma som jag kände då. Det jag vet att jag landade i är dom fina orden - barn gör inte som vi säger barn gör som vi gör. Om jag nu vill att detta lilla knytet ska bli den bästa versionen av sig själv måste väl det bästa sättet vara genom att lägga alla stämplade föreställningar och förväntningar som kommer med ordet mamma och bara försöka vara den bästa versionen av mig själv. Bara vara Malin. Vad känner du när du läser orden ovan. Vad är en mamma/pappa för dig?

Där sitter hon den personen jag var där och då för lite mer än ett år sedan. Vad mycket som har hänt på vägen tills idag. Så mycket jag är stolt över, så mycket vi gjort tillsammans hon och jag. En av de coolaste sakerna är nog ändå att jag fått visa upp Projekt livet (sista dagen för utställningen 4 december). Dela den med er och se hur den nu formas till något nytt, något annat, något så mycket bättre än jag någonsin tänkt mig. Projekt livet är verkligen ett projekt för liv...et. Jag tror inte det kommer ta slut, det formas om och växer vidare. Till bilderna formuleras texter, berättelser och minnen från livet. Toppar och dalar. En av de nya formerna är att just nu formas boken projekt livet i mitt huvud, texter, minnen och berättelser Och nu behöver jag din hjälp. Jag vill inte bara berätta min berättelse från mitt liv. Jag vill berätta om det dom berör, det som berört dig. Vad har varit med och skapat ditt liv? För är det något som kan föra oss samman så är det när vi berättar om våra upplevelser. På min hemsida finns nu ett formulär där du anonymt kan få berätta från hjärtat. Om ljuset och mörkret och allt där emellan. Det skulle vara en ära att få läsa vad du bär på i hjärtat. Du hittar formuläret på https://www.mljungquist.se/beratta-ditt-minne/

"Det är lätt att förändra världen" kanske inte alltid känslan matchar de orden som jag i dag lyssnade till när @bobhansson hade gästat @agnetasjodin i hennes podd Så in i själen. (Helt fantastisk podd, med helt underbara samtal) Förändra världen, det känns ju så oändligt stort där jag lilla lilla jag vad skjutton kan jag göra. Men det var få fint när han sedan säger att varje sak du gör förändrar världen och du kan själv vara med i att göra den till en bättre plats. Ett leend...e, handling eller tanke. En sak gör världen till en bättre plats och du har påverkat. Du har förändrat. Du gör skillnad. Jag tänker ofta på dom där personerna som gjort skillnad i mitt liv. Inte har det varit några extrema handlingar eller stora utsvävningar. Bara en blick, ett hej eller frågan, men hur är det igentligen. Allt med den gemensamma nämnaren; tid. Tid att se. Tid att lyssna. Tid att vara medmänniska. Jag tänker att oavsett vilken förändring man ska göra så är blir det alltid svårare att hålla i och genomföra när förändringen ska vara det där stora. Jag tror att om vi alla börjar i det lilla så växer sakta ringarna på vattnet och kan växa ut i det oändliga och bli något riktigt stort. Idag har jag sagt till en vän hur mycket hon betyder för mig. Jag la min hand på hon som jag inte vet vad hon heter men jag såg sorgen i hennes ögon. Jag sänkte mina egna axlar och sa högt till mig själv att jag är bra, precis så som jag är. Jag gör allt vad jag kan utifrån mina egna förutsättningar. Även jag kan förändra världen en liten bit i taget. Förändrar du världen imorgon?

Den 4 December i samband med Hörsta skolas julöppet är det sista chansen för dig att se min fotoutställning Projekt Livet i sin helhet. Välkommen!

Så fantastiskt det är ändå med kärlek och här ligger jag i soffan och får ytterligare en förfrågan om bröllop till nästa sommar. Det känns som om det är många sov väntat och längtat till att äntligen få fira sin kärlek tillsammans med familj och vänner. Den här veckan är det verkligen kärleken som snurrat i mitt huvud, kärlek i alla dess former. Den till min man, mina barn, min familj och till mig själv. Visste du att kärleken har ett eget språk? Författaren och terapeut en G...ary Chapman har skrivit om just kärlekens fem olika språk och hur det påverkar oss. Hans grundade är att vi alla som individer har ett viss mängd av kärlek. Den går att ge av och fylls på när vi får kärlek av andra. Han har delat in kärlek i fem olika kategorier som man kan ge och få ifrån. Den fysiska beröringen. Kramar, hålla handen och få närheten. Gåvor. Det behöver inte vara stort och dyrt utan även en middag eller liten fika. Tid. Känna sig sedd. Få spendera tid och umgänge ihop. Samtala och bara vara i varandras sällskap. Tjänster. Praktiskt lösa, avlasta och hjälpa till. Allt från det lilla i vardagen till större problem. Städa, laga mat och fixa. Verbala ord. Att få höra och berätta för andra vad de betyder för en. Bekräftelse, komplimanger eller ord av omtanke. Alla människor dras olika mycket till dessa punkter och oavsett vilken relation du har så kan de vara nått att ha i åtanke. Kanske det förklarar obalansen i relationen med en vän eller varför frustrationen med en partner kan bli när inte uppskattningen finns där naturligt. Matchar du och din partner varandra. Eller har du koll på vad det är du själv uppskattar mest? Jag är en person som älskar den fysiska kontakten och kommunikationen. Vilken är din favorit?

Den största inspirationen i mitt liv. Älskade syster. Du är kanske ett av de första minnena jag har. Jag minns så väl den dagen då jag och pappa kom för att träffa dig för första gången. Hur jag inte riktigt visste vad du var för något, konceptet lillasyster. Det fanns inte för mig innan dig. Inte på det sättet. Men jisses vad du tog mig med storm. Jag minns verkligen att jag tyckte du va så liten, men så fin. Va du verkligen min lillasyster och va jag nu en storasyster, jag ...har aldrig varit så stolt som alla de gånger du kallar mig din syster.Då kändes allt så overkligt. Va du verkligen här för att stanna. Skulle du nu följa med oss hem? Hela livet har du haft så mycket egenskaper som jag önskar kunde komma lika naturligt även för mig. Du har den starkaste av viljor och en säkerhet på dig själv. Det har aldrig varit en tvekan i din vilja när du väl bestämt sig. Med den envisheten syster kommer du kunna bestiga alla berg du vill och jag kommer alltid vara ditt största supporter. Så många år har gått där vi sett varandra på håll. Så olika men ändå så lika. Det gör mig så lycklig att något har hänt, vi står varandra närmare än någonsin. Även om jag vill ha dig så mycket mer i mitt liv än vad du är just nu. För jisses, vad jag saknat dig. Du fattas mig. Jag önskar jag kunde ha funnits mer för dig. Idag är det 33 år sedan du föddes och jag är så tacksam övar att just du blev min syster. I år har vi bestigit berg, både tillsammans och på varsit håll. Jag vet att det inte är dom sista, de kommer komma så många fler toppar och dalar. Jag vill dela dom med dig och jag hoppas du vill dela dom med mig. Du är en så stor del av mig och jag älskar dig verkligen av hela mitt hjärta. Grattis på födelsedagen systra mi.

Vila, landa, känna in och andas. Reflektera. Oj så stora ord som ibland känns som största bergen att ta tag i. Att bara göra. Som egentligen är så enkelt. Bara ta den där korta stunden. Att hitta tillbaka. Hitta in. Jag älskar när dagarna fylls av både aktivitet och saker på att göra listan. Mål, riktning och att skapa. Allt inifrån och ut. Allt på vägen är en del av att skapa en helhet en helhet av livet.... Tänk att vardagen verkligen har blivit en annan vardag. Även om vi sakta börjar kunna komma tillbaka till nått av det som en gång var så är det nu ändå på ett helt annat sätt. Livet ändras och förändras och vi är med på den resan. Vi har valet att välja. Vissa sträckor är det verkligen skönt att få luta sig tillbaka i baksätet för att bara åka med. Kunna se ut genom fönstret och beskåda utsikten. Njuta. Vila och ta in. Just nu i mitt liv känner jag att jag är den som sitter och kör. Inte efter karta, inte efter gps, inte efter andras direktiv. Ingen som visar vägen. Jag håller i ratten. Vid varje vägskäl, har jag valet. Höger eller vänster. Gasa eller bromsa. Allt utifrån det slutmål jag har. Var i bilen befinner du dig just nu. Kör du? Sitter du i passagerarsätet eller där bak? Hur är vädret utanför bilen. Vad är din upplevelse av din resa? Kör du efter dina mål eller läser någon annan kartan för dig?

Vad står ordet frihet för för dig? Det har varit med mig i några dagar nu. Frihet.... Jag har låtit ordet ramla runt inuti mitt huvud. Jag har sagt det högt för mig själv. Laddat det med känslor. Skrivit bokstäverna på ett papper och låtit dem sakta forma ordet. Frihet.. De kan vara så otroligt stort ord, fyllt av världens alla tyngder som alla skulle lätta tillsammans med ordet. Eller bara det där lilla. Få sova tills en sovit klart. Vad det innebär för mig kan vara långt från den innebörd ordet kan ha för någon annan. Det är spännande det där att ändå få vrida lite på perspektiven, fram och tillbaka. Det som jag kan tycka är nästan det klurigaste det är att hålla kvar tanken kring vad frihet betyder för mig. Inte för alla andra som individer eller kollektivt. Inte vet jag om jag har blivit klokare efter några dagar med ett så vackert ord, för vackert är det. Tänk att få vara fri. För mig är det nog de stunder där jag kan stå helt stark i mig själv. Bara vara jag. Här och nu. Det är frihet för mig. Vad är frihet för dig?

"Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert". Ett citat förknippat med Pippi även om det inte är något hon inte sagt eller nått som Astrid skrivit. Men det är banne mig något jag sagt många gånger i mitt liv. Som senast idag. Vad är det värsta som kan hända? Inte är det att du lär dig något på vägen. I våras fick jag frågan om jag kunde skriva en en text till en tidning. De ville ha med mina bilder och undrade om jag ville dela med mig lite tips om hur m...an fångar bilder på livet i vardagen. Vilken kul grej och så pirrigt att göra något som jag aldrig gjort innan. Men så bra det blev. Igår kom tidningen hem i brevlådan och jag är så galet stolt över mig själv. Mina bilder i en tidning! Sen att även få läsa det fina reportaget om Emelie ( @dromgardsliv ) som jag följt så länge och #mariaborda som skrivit boken Vilda barn och så mycket mer! Åh, tänker du. Vad är det för tidning? Var kan jag köpa den? Det är @haroriks medlemstidning som i detta nummer hade temat "Älskade vardag". Klart att det var ett tema som passade mig, precis lika bra som helgens maskeradoutfit. Har nog aldrig känt mig så fin i hela mitt liv. Hon är bra cool den där Pippilotta!

Vilken vecka! Där någonstans i soffan tänker jag klämma in mig ikväll. Fylld av tacksamhet, energi och massor av kärlek. Vilken vecka det har varit, så mycket som hänt. En sak som jag alltid dragits till är förändring, rörelse och utveckling. Stå stilla är en av de mest frustrerande känslorna jag vet och då pratar jag inte om att stå stilla rent fysiskt. Även om det fanns en tid i mitt liv när det var det värsta jag visste. Stå i kö i alla dess former. Vara i god tid och beh...öva vänta. Stanna upp och reflektera. De små korta stunder som fanns skulle konstant fyllas upp av yttre stimuli. Då kunde jag nog inte ens reflektera kring varför jag tyckte det var jobbigt. Ja reflektion var långt ifrån nått behagligt. Idag kan jag se hur jag flydde från allt vad utveckling hette. Flydde från mina egna tankar, reflektioner och det som verkligen utmanade mig. Det som är lite jobbigt, skaver lite och inte alltid är det vackraste. Det som finns på insidan. Den här veckan har jag mött så otroligt många människor. I så många olika sammanhang men en gemensam nämnare finns hos alla. Alla är på en resa på väg inåt. Inspirerar andra att göra samma resa. Jag vill tro att det händer nått i oss när vi gör just den resan. Resan in. Hoppas din vecka varit fin och du hittar en härlig soffa att krypa ner i och nått bra på TVn. Vad kollar du på, tips mottages tacksamt