Orientexpressen

Namnet Orientexpressen har använts av flera olika tågförbindelse mellan Frankrike och östra Europa. Den första linjen under detta namn gick från Paris till Istanbul och hade premiär år 1883. Större delen av denna sträcka gick färden med tåg, men över floden Donau samt sista biten mellan Varna och Istanbul var det båt som gällde. Bakom Orientexpresswn stod det stora internationella tågbolaget Compagnie Internationale des Wagons-Lits (CW) som var berömt för sina eleganta sovvagnståg som trafikerade Europa, Främre Orienten och den Transibiriska järnvägen.

Den senaste inkarnationen av Orientexpressen tillkom år 2014 och är ett lyxtåg som under namnet Venice Simplon – Orient Express trafikerar flera olika rutter i Europa, huvudsakligen Paris – Venedig men även den gamla klassiska Paris – Istanbul. Detta är inte ett reguljärtåg utan ett chartertåg. Om du vill ta dig ännu längre österut rekommenderar jag  Transsibiriska järnvägen till Kina.  Om du vill åka på en mycket speciell resa så är det är möjligt att ta Helsingfors – Sankt Petersburg från Helsingborg och sedan ett reguljärt tåg till Moskva.  I Moskva kan du hoppa på sibiriska järnvägen och åka hela vägen till Kina.

Tips: Tre gamla vagnar från forna tiders Orientexpress befinner sig numera i Furuviksparken utanför Gävle, där de används som vandrarhem.

Åk lyxtåg genom Europa med Venice-Simplon Orient Express

orientexpressen-logoÅr 1982 började det privata lyxtåget Venice-Simplon Orient Express köra mellan Calais och Venedig. (För sträckan London – Calais fanns anslutning med brittiska vagnar och fartyg.)

Numera trafikerar Venice-Simplon Orient Express flera olika sträckor och utbudet varierar något från år till år. År 2013 var till exempel Stockholm en anhalt för tåget. Minst en gång per år brukar det finns en resa som går hela vägen från Paris till Istanbul, och en annan som går i motsatt riktning. Eftersom Venice-Simplon Orient Express är ett renodlat turisttåg händer det att tåget gör extra långa stopp i vissa städer.

Venice-Simplon Orient Express använder sig huvudsakligen av gamla lyxiga Orientexpressvagnar från 1920-talet och 1930-talet för att ge den rätta känslan. Priset för en resa med Venice-Simplon Orient Express varierar på vilken tur man väljer. I skrivande stund kostar det till exempel drygt 28 000 kronor per person att åka London – Venedig om man är två personer som delar sovvagnskupé. Då är samtliga måltider inkluderade.

Historia: Orientexpressen med Compagnie Internationale des Wagons-Lits 1883 – 1971

Compagnie Internationale des Wagons-Lits (CIWL) började köra Orientexpressen den 4 oktober 1883. Första etappen av resan skedde med tåg från Paris till staden Giurgiu i Rumänien, via storstäderna München och Wien. Från Giuriu åkte man båt över floden Donau till staden Ruse i Bulgarien. Därifrån fortsatte resan med tåg igen, tills man var framme i den bulgariska hamnstaden Varna vid Svarta Havets kust. Sista biten av resan skedde med båt till Istanbul, och man anlände därmed till Istanbuls asiatiska sida.

Redan år 1885 infördes en annan rutt, som innebar att tåget efter Wien åkte mot Belgrad och Niš i Serbien. Hästtransport var sedan nödvändig för att ta sig till staden Plovdiv i Bulgarien, från vilken det fanns järnvägsräls till Istanbul.

Några år senare blev det för första gången möjligt att åka tåg med Orientexpressen hela vägen från Paris till Istanbul utan att behöva byta färdmedel någon gång under resan.

Det sena 1800-talet var en guldålder för Orientexpressen, som avgick dagligen från Paris. Av dessa avgångar var det dock flera som bara gick sträckan Paris – Budapest. Tre gånger i veckan gick tåget hela vägen till Belgrad och Istanbul, och en gång i veckan till Bukarest och Constanta vid Svarta Havet.

Efter första världskriget

När första världskriget bröt ut år 1918 blev situationen i Europa alltför farlig för att Orientexpressen skulle kunna fortsätta sin rutt. Så snart kriget var över år 1918 återupptog man dock verksamheten.

Året därpå öppnades Simplonpasset i södra Schweiz för tågtrafik och det blev möjligt att åka Orientexpress i en sydligare sträckning än tidigare, via Milano, Venedig och Trieste. Den gamla sträckningen behölls parallellt med den nya, och den nya kallades Simplon-Orientexpress för att skilja dem åt. Simplon-Orientexpress blev snart en populärare rutt mellan Paris och Istanbul än den gamla Orientexpressen.

orientexpressen-historiaDet fredsfördrag som skrevs under i Saint-Germain-en-Laye efter första världskriget innehöll en klausul om att Österrike måste acceptera att internationella tåg gick genom Österrike även om de inte stannade i Wien. Tidigare hade Österrike-Ungern krävt att alla internationella tåg som gick genom landets territorium hade järnvägsstationen i Wien som en av sina hållplatser.

Under 1930-talet genomgick Orientexpressen an andra guldålder och dess koppling till exotik, flärd och elegans cementerades. Förutom de två ovannämnda tåglinjerna infördes en tredje som gick via Zürich, Innsbruck, Budapest, Bukarest och Aten. Denna sträckning kallades Arlberg-Orientexpress.

Sovvagnarna ombord på 1930-talets Orientexpressen inkluderade fullständig service som på ett lyxhotell och restaurangvagnarna var något alldeles särskilt. Orientexpressen befolkades av dåtidens jetset – kungligheter, diplomater och andra högt uppsatta ämbetsmän, framgångsrika företagare, äventyrare, lycksökare och diverse celebriteter. Man kunde kliva på sovvagnar som hörde till Orientexpressen redan i Calais vid Doverkanalen, vilket höjde komforten för resande från Storbritannien eftersom de inte längre behövde åka reguljärt tåg från Calais till Paris. Nu gick det att åka Orientexpressen hela vägen från den europeiska kontinentens västra kust mot Atlanten till dess östra gräns vid Bosporen.

Efter andra världskriget

Andra världskriget innebar att Orientexpressen inte kördes under perioden 1939 – 1945. När kriget var över återupptogs trafiken, dock kunde man inte återuppliva den rutt som brukade gå till Aten eftersom gränsen mellan Jugoslavien och Grekland var stängd. Denna gräns öppnades år 1951, men samma år stängdes gränsen mellan Bulgarien och Turkiet.

Orientexpressen kunde fortsätta sin verksamheten under 1950-talet trots att gränslinjen mellan Västeuropa och det kommuniststyrda Östeuropa blev allt mer hårdbevakad och de båda sfärerna allt tydligare avskärmade sig från varandra. Däremot började man få konkurrens från andra färdmedel som bil, buss och passagerarflyg och i början av 1960-talet var det bara Simplon-Orientexpress som fanns kvar – både Orientexpressen och Arlberg-Orientexpress hade lagts ned. Simplon-Orientexpress ersattes år 1962 med en långsammare sträckning som kallades Direct-Orientexpress. Direct-Orientexpress avgick dagligen från Paris till Belgrad, och två gånger i veckan från Paris till Istanbil och från Paris till Aten.

År 1971 genomförde Compagnie Internationale des Wagons-Lits (CIWL) en stor förändring av sitt affärsmässiga upplägg. Alla deras orientexpressvagnar antingen såldes eller leasades ut till nationella järnvägsbolag, och dessa bolag kunde sedan hyra in tågbemanning från CIWL.

År 1976 drogs förbindelsen Paris – Aten in, och året därpå lades hela Direct-Orientexpress ned. Den allra sista turen Paris – Istanbul avgick den 19 maj 1977.

Orientexpressen 1977 – 2009

Efter att Direct-Orientexpress upphört år 1977 användes namnet Orientexpress av två olika tågförbindelser: Paris – Budapest och Paris – Bukarest. Det rörde sig alltså om kortare rutter än Orientexpressens forna utsträckning och de lyckades aldrig nå upp till samma stjärnglans som den ursprungliga Orientexpressen. År 2001 skrotades båda dessa turer och ersattes av en Orientexpress som endast trafikerade sträckan Paris – Wien. Sex år senare blev turen, som nu kallades Orient-Express, ännu kortare i och med att Paris byttes ut mot Strasbourg. Orient-Express var ett helt vanligt EuroNight tåg som tog tio timmar på sig att trafikera Stasbourg – Wien. År 2009 drogs linjen in helt.